Min vardag - mitt liv.

Igår var vänsterpartiets ledare och hälsade på i min kära skola Stagneliusskolan,
Han pratade att för honom var jämnställdhet mycket viktigt, detta är en viktig fråga
för många, han sa att det var fel att vi kvinnor tar den långa upplysta vägen
alltid med mobilen intill örat, inte vågar gå ensamma osv. att självförsvars kurser
hade gjort så himmla många kvinnor säkrare, han pratade mycket och
länge om denna frågan om hur viktigt det var att män ändrade sin syn till kvinnor.
så att männen slutar att göra sina maktbegär över oss.

Lova ex. ryssar om ett resturang jobb och här andvänds till sexslavar, denna frågan
är självklart väldigt viktig. jag går aldrig ensam sent en kväll och jag gör det knappt
mittpå dagen heller utan att känna mig lite nervös, kommer en kille gående
snappt bakom mig blir jag livrädd, jag kollar alltid in i bilar och sådant också,
sitter den en kvinna bredvid mannen vid ratten känner jag mig lite säkrare.

Varför ska jag behöva gå och känna en rädsla hela tiden? jag hatar att inte
våga gå hem till min lägenhet ensam och sova. Men han pratade bara om
hur viktigt det var att få männen att fatta att dom inte äger oss osv.
men hur ska detta problemet lösas? hur fan ska männen fatta att vi är lika
duktiga, värda lika lön, vi är inga sexobjekt osv. hur fan ska dom fatta det?
mer poliser löser inget, dom är aldrig på rätt ställe och rätt tidpunkt.

För någon vecka sedan stod det i tidningen hur en tjej blivit våldtagen,
i kalmar, men det värsta var att jag emma och bassen ca rätt tidpunkt
promenerat där, tänk om vi hört något? det gjorde vi inte men jag önskar
att vi gjort det, även en misshandel hade hänt på den vägen, medans
vi gick där i godan ro och skrattade och var onyktra. Tänk om emma
eller jag gått där ensamma? tänk om någon utan oss hade varit offret.
Jag har drömt mycket om detta den senaste veckan, sjuka drömmar,
jobbiga drömmar. Jag hatar att vara paranoid.

Jag vill inte vara rädd över att handla en glass ensam, jag vill inte
vara rädd när jag sitter på cyklen, jag vill inte vara rädd.
men vad kan Lars Ohly göra för detta? inget inget alls.